alla föds vi, alla dör vi.

allt har förändrats känns det som. det känns kallare, tommare. inte samma värme, samma omfamnad. samma trygghet. snarare osäkerhet.

ju mer jag tänker på det ju klarare blir det.

och det ändå jag tänker är varför? jag vet inte är det ända svaret jag kommer fram till hur jag än vrider och vänder.

nu vet jag inte om jag skriver detta bara för att jag känner såhär i den här stunden. men ändå, jag känner det.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0